Mayer Hawthorne

Mayer Hawthorne är ett seminytt "find" som jag hittat alldeles själv därför han är signad på mitt favvobolag Stones throw (som faktiskt inte bara släpper hip hop och dyl.).
Musiker som helt öppet ärligt bara kastar sig in i ett årtioende som är väldigt otrendigt faller mig hårt i smaken. Mayer har tagit artister som Smokey Robinson, Curtis Mayfield, Isaac Hayes, Leroy Hutson, Mike Terry, och Barry White som sina influenser till sin musik och satt sin personliga stämpel på verket.

Musiken låter nästen helt sonika som den spelades in mellan 1966 och 1974 och det är "ny" musik är svårt att urskönja. Lustig detalj är att mannen även spelar alla instrumenten själv, en veritabel enmansorkester månne!?

Det är svårt att den vemodiga sentimaliteten i låtarna faktiskt är sprungna ur en vit 29 årig förorts-kid. En äldre afroamerikan på sin ålders höst kanske hade känts mer katten i pyjamasen men men.. Även om soundet kan vara lite retro ibland tycker jag mannen för nya ideer till bordet och det finns en sorts modern underton i det hela om man lyssnar mer än tre gånger på varje låt.

Mayer Hawthorne - Just Ain't Gonna Work Out


Mayer Hawthorne - Green Eyed Love (sjukligt förälskad i låten och videon)


Mayer Hawthorne - Maybe So Maybe No